H-kull vecka 3
Tredje veckan, när sinnena utvecklas och de första sociala tecknen visar sig.
Nu händer det grejer med oss! Vi har klivit in i något som kallas övergångsfas, vi vet inte vad det betyder, men det känns. Vi är vakna lite längre stunder nu, fortfarande mest minuter, men ändå! Världen hinner liksom smyga sig närmare.
Från vår valplåda, som står tryggt nära våra människor, hör vi fler och fler ljud. Röster, steg, klirr från köket som vi vänjer oss i. Det är som att hela huset långsamt blir en del av vår värld. Vi upptäcker våra sinnen mer för varje dag. Vi har alltid haft vårt luktsinne, beröringssinne och känslan för värme och kyla, det är så vi hittar rätt.
Men nu, våra ögon har öppnats. Allt är suddigt, men vi ser ljus och rörelser. Och vi hör saker också! Små ljud som får oss att stanna upp. Balansen, ja, det jobbar vi fortfarande på. Det blir lite vingligt ibland.
Och vet ni vad? Vi börjar bli lite som riktiga hundar! Vi upptäcker vår omgivning och reagerar på det som händer runt oss. Vi följer efter varandra i valplådan, kryper nära, nosar och testar. Det är början på något stort, vi lär oss vara tillsammans.
I våra munnar händer det också saker. Det kliar för att våra hörntänder i överkäken är på väg fram! Därför tuggar och biter vi mer på allt vi hittar, inklusive varandra. Helt normalt, tydligen.
Och våra svansar! De börjar leva sitt eget lilla liv. Om man tittar noga kan man se hur de rör sig, ibland till och med viftar i olika situationer. Kanske försöker vi redan säga något?
Världen känns större nu. Lite suddig, lite vinglig men väldigt spännande. Och vi upptäcker den tillsammans, steg för steg.